Kontinentalplattor karta
Jordskorpan är för närvarande uppdelad i sju stora plattor och ett tiotal mindre. Dessa rör sig i förhållande till varandra med en hastighet på några centimeter om året. De sju stora plattorna är Eurasiska, Nordamerikanska, Sydamerikanska, Afrikanska, Indo-Australiska, Antarktiska och Stilla havs-plattan. Relativa rörelser [ redigera redigera wikitext ]. Tropisk orkan. 
Plattektonik
En kontinentalplatta, litosfärplatta eller tektonisk platta, är ett avsnitt av jordskorpan och allra översta delen av manteln, vilka tillsammans kallas för litosfären. Plattorna är ungefär km tjocka. och delas huvudsakligen upp i sima (jordskorpa under havet) och sial (jordskorpa under fastland). Då oceaniska och kontinentala plattor kolliderar, dyker den tunga plattan med oceanskorpa ner under den tjocka, spröda och lättare plattan som byggs upp av kontinentalskorpa. Enligt plattektonikteorin består den yttersta delen av jordens inre av två lager, den utanpåliggande litosfären och den inre astenosfären. Innehåll flytta till sidofältet dölj.
Kontinentalplattor spanien
Geografi. Etna och Rocca di Salvatesta, berg Peloritani. Europas högsta, största och mest aktiva vulkan ligger på Siciliens östkust precis där Europas och Afrikas kontinentalplattor kolliderar. Litosfären är kallare och stelare, medan astenosfären är hetare och mekaniskt sett svagare. Astenosfärens vätskeliknande egenskaper låter de tektoniska plattorna förflytta sig och deformeras på olika sätt. Detta ger en genomsnittshastighet på cirka 5 cm per år.
Kontinentalplattor europa
De flesta jordbävningar och vulkanutbrott inträffar där litosfärplattorna rör sig i förhållande till varandra. I Sverige, som ligger långt in på den eurasiska plattan, förekommer visserligen jordbävningar – men mycket svaga sådana. Däremot är kraftiga jordbävningar vanliga i områden där plattorna kolliderar. Dessa områden. Plattektonik , egentligen platt- tektonik , från grekiskans τεκτων, tekton , "en som skapar" är en geologisk teori som utvecklats för att förklara fenomenet kontinentaldrift , det vill säga att jordens kontinenter inte är oföränderligt positionerade på jordens yta utan rör sig i förhållande till varandra och ständigt bildar nya kombinationer. På andra projekt. Kontinentalplattor turkiet
Röda havet och den Kaliforniska viken är exempel på längre utvecklade kontinentala spridningsszoner. Kollisionszoner: plattor pressas mot varandra. När två litosfärplattor pressas mot varandra i en konvergenszon sker kollisionen enligt olika mönster beroende på litosfärplattornas egenskaper. Kollison mellan oceaniska och kontinentala. Den huvudsakliga kraften till jordskalven är den enorma energi som lagras mellan plattorna då de pressas mot varandra. Bild: USGS Kontinentalplattor rörelse
Här förklaras följande begrepp: plattektonik, konvektionsströmmar, konvergens- och subduktionszon, förkastningszon, spridningszon, hypocentrum, epicentrum, p-vågor, s-vågor, Richterskalan och magnitud, Haiti samt Japan Uppdelningen i litosfär och astenosfär baseras på deras skillnader i mekaniska egenskaper. Eldringen som sträcker sig längs plattgränserna kring Stilla havet är känd för att vara källa till våldsamma jordbävningar på havsbottnen och har även gett upphov till flera destruktiva tsunamivågor. Kontinentalplattor island
Europa och Nord/Sydamerika. Island, Jan Mayenoch Azorernaoch allt öster om dem räknas till Europa. Grönlandbrukar räknas till Nordamerika, med tanke på avståndet på 35 kilometer till Ellesmereönsom tydligt räknas till Nordamerika, jämfört med kilometer till Island. Afrika och Asien. Dela den här artikeln Dela på Twitter Dela på Facebook. Jordklotet och kartan. Kontinentalplattor grekland
Jordens kontinentalplattor rör sig i förhållande till varandra och bildar nya kombinationer. För miljoner år sedan kolliderade till exempel kontinenterna Laurentia (nuvarande Nordamerika. Jordens istider Om ca 20 - 40 år bildas ett tusen meter tjockt istäcke i den skandinaviska fjällkedjan. Ackretionsorogenes sker då två vulkaniska öbågar och deras ackretionsprismor kolliderar ihop. Totalt bildas ungefärligen 5 cm ny litosfär i veckan.